Vipassana är en meditationsteknik som togs fram av Budda (Siddhārtha Gautama) för mer än 2500 år sedan i Indien. Metoden bygger på själviakttagelser av kroppsförnimmelser för att rensa bort djupt liggande spänningar, lidande och ge ökad harmoni. Vipassana är en insiktsmeditation som stillar sinnet men också en livstil, ett sätt att förhålla sig i livet för att minska lidandet.

En 10 dagars kurs i Vipassana har ungefär följande dagsschema:

För att kunna observera små kroppsförnimmelser övas deltagarna att observera andningen och förnimmelser långst ut på och i näsborrarna, även området under men ovanför överläppen. Efter tre dagar övergår observationerna till att svepa över alla delområden på kroppen, del för del och från topp till tå. Observationerna av flera områden synkroniseras, t ex båda armarna samtidigt och får ske i båda riktningarna, dvs topp till tå och tå till topp. Alla delarna observeras senare samtidigt genom svepande rörelser i nedåtgående (topp till tå) och senare uppåtgående (tå till topp) förnimmelseflöden längs kroppsytan.

En förnimmelse kan beskrivas som upplevelsen av t ex värme, kyla, tryck, kliande, kittlande, fukt, stickande eller bara klädesplaggets beröring på kroppsytan. En förnimmelse kan var neutral, behaglig eller smärtsam. En behaglig upplevelse kan vara flöden av muskelavslappnade vibrationer på kroppen.

Vad dessa smärtsamma och behagliga upplevelser beror på är svårt att svara på? Enligt buddistisk filosofi uppstår dessa förnimmelser i gränsskiktet mellan sinne och kropp när gamla betingade upplevelser av lidande kommer upp till ytan. Det är sinnets sätt att reagera och skapa en medveten impuls till kroppen. Dessa behagliga eller obehagliga förnimmelser skapar begär eller motvilja till upplevelsen. Orsakerna till dessa förnimmelser tros vara gamla betingade erfarenheter av lidande som kallas sankhara. Vanan att reagera mot dessa förnimmelser med fastklamrande av begär eller motvilja ökar bara lidandet. Fast de är alla obeständiga och övergående och ska istället ignoreras. Endast genom neutral observation av dessa förnimmelser kan lidande frigöras. Vanan att reagera beskrivs som karma (sanskrit) eller kammi (pali).

Här övergår alltså Vipassana till en buddistisk tolkning av fenomenet. Kamma (enligt språket pali) beskrivs inom buddism, kallas karma på sanskrit, och beror på orsak och verkan. Om reaktionen utplånas upphör lidandet, dvs bara om förnimmelserna observeras neutralt utan begär eller motvilja kan ursprunget till lidandet utplånas. Således är det viktigt med en neutral sinnesjämvikt vid observationen av alla kroppsförnimmelser. Medvetenhet och sinnesjämvikt är kärnan i vipassanameditationen och vägen till frigörelse av allt lidande. Vi måste bli medvetna om dessa förnimmelser samtidigt som vi behåller vår sinnesjämvikt utan att reagera med begär eller motvilja, för att bli fria från vårt lidande. Oavsett är dessa förnimmelser obeständiga och kommer försvinna, men orsaken kan bara upplösas om man iakttar fullständig sinnesjämvikt (anicca enligt språket pali). Om vi väljer att reagera på förnimmelserna skapar vi bara ny oönskad betingning (sankhara). Meditatören behöver dock inte ta till sig dessa buddistiska tolkningar för att nå framgång i vipassana, men bibehållen sinnesjämvikt är viktigt i processen.

Vipassana är också en livsstil. För att få långsiktig framgång i Vipassana behövs en korrekt förhållning till livet. Den rätta livsstilen, Dhamma, beskrevs och lärdes ut av Budda. För att nå hela vägen inom Vipassana måste alltså meditatören även praktisera vad som beskrivs som sila, samadhi och panna på urspråket pali.

Enklare uttryckt behövs alltså rätt förståelse och tanke, dvs moral, vilket uttrycks som rätt tal, handling och försörjning (sila). Rätt moral kräver koncentration (samadhi) och träning för att uppnå rätt medvetenhet. Rätt medvetenhet leder till vishet och insikt (panna) som på sikt fullständigt renar sinnet.

Oavsett ovanstående buddistiska filosofier är budskapet det samma för alla religioner. Kanske är det svårare att ta till sig för ateister? I så fall kan man istället stödja sig på olika forskningsresultat.

I en studie om effekten från vipassana-meditation (Mina Qazinezam et al, 2014), ökade meditationen det psykiska välmåendet hos en testgrupp på 200 personer som använde vipassana-meditation jämför med en lika stor grupp som som inte använde tekniken. Två grupper om 155 personer med anställning som antingen praktiserade Vipassana eller inte jämfördes. Resultatet visade att gruppen som utövade Vipassana regelbundet hade högre sjävmedvetenhet och livskvalite (PRADHAN, SEEMA et al, 2016). I en studie om två grupper av 50 college-studenter jämfördes Vipassana-meditationens effekt på aggression och mental hälsa. Studien visade på positiv effekt av aggressionskontroll och mental hälsa hos gruppen som tillämpat Vipassana (Rajesh Shirsath, 2019). Även andra studier visar på liknande resultat med ökad kroppsmedvetenhet och förbättrad mental hälsa (Xianglong Zeng, 2013). 15 män minskade signifikant deras ångestnivå efter 6 månaders träning av Vipassana (Sunita Dhule et al, 2014). Bland 32 fångar varav hälften praktiserade Vipassana, utvecklade de som praktiserat Vipassana bättre självförtroende jämfört med de som inte praktiserat vipassana (Inchara Chamaiah Swamy et al, 2023). I en studie av 40 vuxna som delades upp i tre grupper, visade att Vipassana minskade stress och ångest liksom förbättrade deras exekutiva funktioner (Thawatchai Lukseng et al, 2020) Flera andra studier visar på minskad ångest och depression, även minskad spänningshuvudvärk hos vipassana-utövare (Kishor Adhikari, 2012, Sharma, M. P., 1990). Flera studier har gjorts på fångar i fängelser och visar på minskat missbruk av alkohol och andra droger bland fångar som utövat Vipassana, även förbättrat psykiskt välmående och beteende (G. Alan Marlatt et al, 2013, Amulya Khurana & P. L. Dhar, 2020, Alberto Chiesa, 2009, Natti Ronel et al, 2111).